Frihetsmonumentets avtäckning

Den 16 maj 1921 avtäcktes frihetsmonumentet i Hangö. Tillställningen beskrivs i Hangötidningen på följande sätt (Bilden ingår inte i artikeln, utan är från andra källor):

Finlands frihetsmonument avtäckes.

Klockan 2 på dagen skulle frihetsmonumentet vid stranden av Kolaviken avtäckas. Timmar före det utsedda klockslaget begynte åskådare anlända och vad tiden led och det betydelsefulla klockslaget närmade sig, tätnade åskådarmassorna för att slutligen anta proportioner, sådana vi utan tvivel tidigare icke bevittnat på orten.

Man har beräknat, att de åskådarmassor, som fyllde platsen framför monumentet, de angränsande gatorna, kullar och berg i monumentets närhet samt verandor och balkonger, uppgingo till lågt räknat 2.000 personer. Stunden bjöd på en ovanlig stämning, havet låg nästan alldeles stilla och himmeln var så klarbå och festligt vacker den kan vara endast vid festliga tillfällen. Över de kompakta åskådarmassorna vilade en stämning av andakt och förväntan.

Såsom inbjudna närvaro vis högtidligheten Tysklands minister i Finland, excellensen Wallroth, stadsrådet Edv. Hjelt, oberleutnant Brom, kapten J. A. Rosqvist, tyska vice konsuln, hr Schröder, förre chefen för Hangö skyddskår. ingeniör Arvo Lönnroth, monumentets skapare, skulptör Bertel Nilsson, Hangö stadsfullmäktige och drätselkammare in corp. samt ett antal andra kommunala funktionärer. Helsingfors borgerliga stadsfullmäktige representerades vid den högtidliga akten av direktör Ivar Lindfors, Åbo borgerliga fullmäktige av mag. Ljungqvist, och Ekenäs fullmäktige av lektor Mikael Lindén. Representerade voro ännu bl.a. följande kommuner: Lojo genom kommunalfullmäktiges ord., herr Malin, Elimä genom herr Tuomela, Villnäs genom herr v. Haartman, Borgå genom löjtnant Eklund, Kimito, Dragsfjärd, Kyrkslätt m. fl.

Sedan Hangö och Bromarv skyddskårer under ledning av sina chefer, överste von Coler och greve J. F. Aminoff, intågat på platsen och uppställt sig i fyrkant kring monumentet, utförde Hangö blandade kör under organist J. Granlunds dirigentskap och ackompagnerade av skyddskårens hornorkester Luthers alltid lika storvulna koral "Vår Gud är oss en väldig borg", som med stor andakt åhördes av den församlade medborgarskaran. Sedan tonerna förklingat framträdde till vårdens fot rektor Jeja Roos, som med följande ord å monumentkommiténs vägnar överlämnade monumentet till staden och bjöd det skyddande täcket falla:

Varje invånare i denna stad vet, vilken känsla av befrielse, som bemäktigade sig alla, då den tyska flottan den 3 april 1918 ångade in här och de tyska vimplarna svajade på vår redd. Varje medborgare i vårt land känner, vilken betydelse det tyska biståndet hade för Fosterlandets räddning. Varje hjärta känner tacksamhet härför. Det blev för oss även ett bjudande behov att giva ett synligt uttryck för denna känsla och det tövade ej heller länge förrän initiativ väcktes att här i Hangö genom ett minnesmärke hugfästa denna hjälp. Hangö stads fullmäktige upptogo denna tanke o. förde den till gärning. Minnesstoden står nu färdig att i stadens vård övertagas -

Må täckelset falla!

Under det att täckelset föll och medan publiken blottade sina huvuden och skyddskåren intog givakt-ställning, intonerade musik och körer "Die Wacht am Rein", tysklands nationalsång.