Invigningen av det första barnhemmet i Hangö

Tidningen "Hangö" den 12 mars 1907:

Hangö barnhem, inrymdt uti den forna karaktärsbyggnaden på staden tillhöriga Westergård hemman i Hangöby, invegs senaste söndag med en enkel men högtidlig fest för sitt vackra ändamål. Kl. ½ 2 e. m. började ett antal intresserade – damer och herrar – samlas uti det visserligen enkla, men nyrestaurerade hemmet, där gästerna vid ankomsten bjödos på en kopp kaffe, hvarefter lokalen togs i närmare betraktelse.

Byggnaden, belägen på en solig grusbacke, innehåller tvenne våningar, indelad med en stor sal, tvenne mindre rum och kök i nedre våningen, samt tvenne större sofrum, en lekstuga och en större skrubb i den öfre. Af rummen i nedre våningen kan ett sådant i fall af behof isoleras, hvilket för en inrättning af nu ifrågavarande slag är af stor betydelse, då det ju kunde inträffa att någon af internerna skulle insjukna uti t. ex. Scharlakansfeber eller annan smittosam sjukdom, i hvilket fall man genast är i tillfälle att afskilja den sjuka från de öfriga barnen. Hemmet gör ett angenämt intryck, och speciellt sofrummen äro näpna och trefliga. Från rummen har man en vidsträckt utsikt öfver byn, och mot norr ser man den blåa vattenspegeln från en af västfjärdens många vackra vikar med skogsklädda holmar i fonden. Inom hus är det visserligen ej så sannerligen högt till taket, men det hela framkallar dock en känsla af trygghet och hemtrefnad, kanske starkare än den höga och moderna salar kan skänka. Man kan ej undgå att märka att det är den kärleksfulla handen, som här ställt och ordnat, och är det kanske just detta som förlänar hemmet dess prägel af värme och trifsamhet.

Från öfre våningen leder en trappa direkt ned på gården, afsedd att användas ifall t. ex. Vådeld skulle hemsöka inrättningen.

Samtliga besökare i söndags uttalade också sin odelade tillfredsställelse med såväl det ena som det andra, och vi våga hoppas att barnhemmet skall visa sig välsignelsebringande för vårt samhälle i flera än ett afseende. Tills vidare äro endast sex barn, 5 flickor och en gosse intagna i hemmet, men efterhand kommer internernas antal att ökas. Hemmet torde inalles kunna mottaga omkring 15 barn, detta beroende dock på i hvilken mån allmänheten är villig att skänka inrättningen ekonomiskt understöd. Som föreståndarinna för barnhemmet har antagits fru Berglund.

Sedan de till invigningsfesten anlända gästerna gjort sig bekanta med lokaliteterna samlades man åter uti salen i nedre våningen och afsjöng en psalm, hvarpå kyrkoherden Storgårds, utgående från Jesu ord: "Den som emottager en af dessa små i Mitt namn, han mottager Mig", i ett varmt hållet andragande tolkade för de närvarande gifmildhetens människokärlekens stora och djupa innebörd.

Omedelbart härpå framträdde fattigvårdsstyrelsens ordförande, V. Wennerqvist, som uttalade fattigvårdsstyrelsens varmt kända tack till bestyrelsen för det nu öppnade barnhemmet, härvid speciellt adresserande sig till fru Aline Borgström, såsom varit den drifvande kraften inom bestyrelsen och som med ospard möda energiskt arbetat för hemmets uppkomst.

Härpå, eller omkring 1/4 3 e. m., skedde uppbrottet och barnhemmet lämnades i sina vänliga vårdarinnors händer att utveckla sig till en institution, hvaraf såväl samhället själft som dess fattigaste små skola, som man hoppas, hafva idel glädje och välsignelse.

Järnåldersfynd

Följande uppgifter är hämtade ur Museiverkets fornlämningsregister:

Hösten 1924 hittade Aukust Amatus Elos arbetslag vid grävningsarbete på berget strax öster om f.d. Borgströmska villan i Hangö Västra hamn i en 2-3 m bred bergssänka armringen NM 8594. Fyndplatsen ligger på de ca 10 - 12 m höga bergsklackarna i innersta delen av Västra hamnen. Vid inspektion 1925 kunde Björn Cedehvarf konstatera, att armringen tydligen tappats på den plats där det tillvaratagits. Dess läge i ytskiktet av det tunna jordlagret som för övrigt hade ringa utbredning i bergsänkan, frånvaron av aska, kol och brända ben, som skulle ha antytt en begravning tyder på ett tillfälligt fynd.

Berget är i dag bortsprängt. Armringen hade tillvaratagits av Elo, som samtidigt hittade hittade en ca 20 cm lång kedja (tydligen av brons). Kedjan gick dock vid hanterande och beskådande sönder och kastades bort. Även armringen söndrades av Elos barn i tre delar, hamnade sedan genom en av Elos bekanta hos guldsmeden A. Fältmarsch i Hangö, som lödde ihop smycket. I guldsmedens utställningsfönster upptäcktes armringen av lantmäteriingenjören V. Svaetichin, som underrättade Nationalmuseet om fyndet. Genom Björn Cederhvarfs bemedling förvärvades armringen omsider av Nationalmuseet.

***

1958 hittades i en trädgård på i slutet av Esplanaden (mot Tulludden) en spjutspets daterad till yngre järnåldern. Spetsen hittades på ett djup av 30-40 cm. Spjutspetsen förvaras nu på Hangö museum.

***

I april 2010 hittade Martin Grunwald med hjälp av en metalldetektor två metallspännen från järnåldern (KM 38245), ett runt kopparspänne och ett hästskoformat, då han i närheten av Breidablick undersökte terrängen och en grop från tiderna för senaste krig. Jorden bestod av grov sand, men inga tecken på sot eller stenar förekom. Fyndplatsen består av skogsmark med sandig jord, ca 300 m från havet. På området finns många tecken på aktiviteter från tiden för andra världskriget.

***

Hangö postkontor

 I början av januari 1901 konstaterade man att postens lokaliteter var för små för det ständigt växande berg av korrespondens från vår stad, så man lämnade in en ansökan till poststyrelsen för att få nya tidsenliga utrymmen. !905 var det dags att flytta.
 Tidningen Hangö och signaturen "Nisse" har den 21 januari 1905 en beskrivning på det nya postkontoret, under rubriken:

En ny länk uti Hangö stads utveckling.

 I morgon öppnas för allmänheten det nyinredda postkontoret, inrymdt uti Statsverkets hus i hörnet af Boulevarden och Järnvägstorget, uti firman Karl Boströms f. d. kontorslokal, som under höstens lopp iordningställts för ändamålet. Redan länge har ett berättigadt missnöje sports såväl hos publiken som postkontorets funktionärer öfver den gamla lokalens obekvämlighet och trånghet. Huruvida den nya lokalen, hvad bekvämlighet vidkommer, fyller nutida fordringar på ett tidsenligt postkontor, därtill äro vi ej kompetenta domare, men åtminstone i ett afseende äro företrädena hos det nya kontoret genast i ögonen fallande, och det är hvad beträffar publikens bekvämlighet.
 Vi vilja med några upplysande rader på förhand orientera publiken en smula i denna postkontorets hemlighet.
 Entréen till lokalen för publikens vidkommande sker från Järnvägstorget, genom en dörr, placerad ungefär midt på facaden. Ofvanom sagda ingångsdörr läses i svart orden Postkontor på de tre officiella språken i officiell ordning, och i glasrutan ofvanom dörren i guld ordet Ingång, äfvenledes på tre språk i officiell ordning.
 Vi träda in och befinna oss,efter att hafva passerat genom ett s. k. dragskåp, i vestibylen, där väggarna äro hållna i behaglig ljusgrön oljefärg.
 Hvad som genast falla oss i ögonen äro de s. k. lettreboxarna, hvilkas ändamål är att bereda dess abonnenter tillfälle att dagen i ända, från kl. 8 f. m. till 10 e. m., "vittja" deras innehåll, oberoende af, om expeditionerna äro tillgängliga för allmänheten eller ej. Bland annat är en abonnent i tillfälle få ut såväl sina tidningar som bref ännu efter aftontågets ankomst till kl. 10 e. m., eller därest han ej orkar vaka så länge, han kan vittja boxen kl. 8 f. m. och hinner i hvartdera fallet ännu besvara bref med morgontåget kl. 9,5 f. m.
 En annan nyhet, som är införd för publikens bekvämlighet, är en väggfast hylla, som löper så godt som runt hela vestibylen. På denna hylla är allmänheten i tillfälle att lägga ifrån sig muffar, mössor, ridikyler, väskor, till postbefordran afsedda föremål m. m., med ett ord allt, som är en till hinders, då man t. ex. skall skrifva.
 A propos skrifva, så finnes i vestibylen en skrifpulpet med nödiga tillbehör, därvid 4 personer på en gång kunna "på stående fot" utföra smärre skriblerier. En lång soffa för den tröttare delen af publiken att hvila på (dock ej ligga, har jag hört), finnes äfven i vestibylen. Och så till sist en kolossal anslagstafla fullbesatt med alla möjliga för publiken vägledande och ändamålsenliga tillkännagifvanden.
 Uti fyra åt vestibylen vettande luckor betjänas allmänheten dels dels af kvinn-, dels af mannliga biträden.
 Hvarje lucka är försedd med ofvanskrift, angifvande hvad där innanför kan presteras för tollgodoseende af publikens kraf.
 I första luckan till vänster får man sålunda lägga in sina besparingar på postsparbanken, köpa postanvisningar till hela världen, prenumerera på tidningar, få ut penningar för utlösta afsända postförskottsförsändelser samt träffa postförvaltaren.
 I följande lucka kan man köpa frimärken från kl. 8 på morgonen till kl. 8 på aftonen. - God tid således äfven för dem, som aldrig vilja hinna i tid.
 I följande lucka lämnas in allt som lämpar sig för postbeordran.
 Och slutligen, i den sista luckan får man ut poste restante bref, välkomna rek. och ass. bref, paketer och tidningar, om man har några. Allt detta får publiken själf se och vara med om från och med i morgon kl. 9.
 Försöker man sedan kila in från dörren till Boulevarden, ehuru där står "stängd" på den, så kommer man in i lokalens största och gladaste rum:
 Expeditionen för ankommande poster. Här utmynna äfven de på hvardera sidan om ingångsdörren befintliga moderna breflådorna, som är tilltagna för behof, motsvarande ungefär en tidsrymd af Metusalems ålder.
 Å ankommande expedition öppnas, revideras och bokföras alla ankomna poster, hvarefter de, som icke äro afsedda för oss Hangöbor, transporteras till följande rum.
 Expeditionen för afgående poster. Ett visserligen ganska stort rum, men dystret och mörkt, tillfölje af att fönstren vetta åt den trånga gården. I detta rum, där man beredt sig att få hålla lampor tända dagen om, bokföras och expedieras återigen de till andra orter från utlandet anlända icke anspråkslösa posterna, äfvensom här inlämnade smörbref m. m.
 Följande rum är afsedt för brefbärare och postiljoner. Här ordnas alla de Hangö-försändelser som skola utbäras till hemmen och där sprida glädje och trefnad. (Någongång kan ju ett björningsbref smyga sig i hopen, men vi skola hoppas det ej blir ofta.)
 Från postiljonernas rum leder en dörr till postförvaltarens rum, möbleradt med smakfulla, splitternya möbel från Hangö Ångsåg & Snickeri. Här sitter maskineriets regulator och säkerhetsventil, han som skall se till att alla delar funktionera tillfredsställande. En annan dörr leder från postiljonernas rum till ett s. k. arbetsrum eller materialkammare. Där förvaras postkontorets alla handlingar jämte en massa olika slags förnödenheter, behövliga för olika ändamål inom postbranschen. Från detta rum leder en dörr till en liten W. C. (Obs.! Oegentlig benämning, då ingen vattenpost finnes på hela postkontoret, ehuru huset består sig af egen vattenledning). En annan dörr leder från arkivet till sorteringsrummet, dit man äfven kan komma från torget genom en dörr som är "stängd".
 I detta rum sorteras de från utlandet kommande brefven och postkorten, äfvensom korsbanden och tidningarna, sedan de i rummet intill, det sista i lokalen, af pressombudsmannen fått sin antingen behöriga stämpel eller blifvit ordentligt öfversmetade med extra trycksvärta på lämpliga ställen.
 Sedan vi nu beledsagat läsaren genom alla rummen ämnade vi bege oss ut genom tamburen, men funno oss till vår öfverraskning att någon sådan ej finnes, hvilket är en svår faute af arkitekten och en stor olägenhet för den postpersonal - uppgående f. n. till 15 personer - som skall förvara sina öfverplagg i lokalen.
 Vi hoppas våra läsare tillgifver oss, att vi blifvit litet vidlyftiga af oss, men man har svårt att hålla tand för tunga, då man sett och skall berätta om något nytt i Hangö.

Hangö kägelbans-aktiebolag

Under Hangös glansdagar, som badort, fanns det bland mycket annat fint i staden en kägelbana. Den låg naturligtvis placerad i Badhusparken, på kartan nedan utmärkt med nummer 16. Nummer 10 på kartan är Badinrättningen, nummer 17 en icke längre existerande festplan och 18 står för lawntennisplanerna. Där kägelbanan i tiderna låg finns numera en tätbevuxen skog och blåbärsris.

 Hangö Kägelbans Aktiebolag fick sina stadgar godkända av senaten den13 april 1894, med 19 aktier á 100 mark. Som första verkställande direktör för det nya bolaget fungerade ingeniör F. von Christierson. Den övriga styrelsen bestod av konsul Gabriel Ekholm med fru Ellen Boström som suppleant.
 Trots att bolagsordningen blev godkänd redan 1894 tog det ända till 1896 innan man fick iväg pappren till registreringsbyrån.

Acetylenbelysning

Tidningen Hangö berättar den 28 november 1903 om en nymodighet som kommit till staden - Acetylengasbelysning, eller karbidlampor som de kallas i folkmun:

- Acetylenbelysning har i dagarna införts uti firman Karl Boströms kontorslokal, och har för ändamålet ett litet gasvärk inrättats. Då denna acetylengasanläggning är den första som kommit till stånd på vår ort, skola vi här nedan med några ord beröra det nya lysets framställande och egenskaper.

 Acetylen bildas, såsom bekant, när vatten får inverka på kalciumkarbid, hvarmed förstås en kemisk förening mellan den lätta metallen kalcium och kol. Karbiden framställes numera på elektrisk väg genom upphettning af vanlig kalk tillsammans med koks i en elektrisk ugn.

 Acetylenens fördelar äro, att den, när den brinner, ger ett synnerligen starkt och vackert ljus samt att den bekvämt och utan stora apparater kan erhållas ur karbiden. Men acetylenen har också en skuggsida, den att under vissa förhållanden föranleda explosion. Under den första tiden, innan man ännu lärt känna karbidens och acetylenens egenskaper, inträffade olyckor ej sällan, hvilket hade till följd, att allmänhetens ifver för det nya lyset betänkligt svalnade och myndigheterna utomlands sågo sig föranlåtna att ingripa med stränga föreskrifter beträffande karbidens och acetylenens begagnande.

 Med tilltagande erfarenhet, och sedan man uppdagat orsakerna till dessa explosioner, har man också förstått att undvika dem, så att numer, om karbid och acetylen rätt behandlas, de af kompetenta sakkunnige icke anses farligare än våra vanliga lysmedel gas och petroleum.

 Anläggningen hos firman Karl Boström är i sin helhet utförd af firman Maury & C:o i Helsingfors, generalagent i Finland för Aktiebolaget Acetylengasverk i Stockholm.

Karbidlampa. Bild: SCEhardt (public domain)

Fribergs Café - Bangatan 18

Tidningen Hangö, den 27 november 1892:

- Ett kafé har, såsom redan tidigare omnämnts, af fröken Friberg öppnats uti gården n:o 18 vid Wästra Bangatan. Vid ett besök i kaféet frapperas man ovilkorligen af den hemtreflighet som öfver alt uti lokalen gör sig gällande och det hela vittnar om en högt uppdrifven smak hos arrangören. Förutom att man här blir serverad med mat, kaffe och ädlare vinsorter, upplåtes äfven rum för resande och är det att hoppas att gäster synnerligast under sommarmånaderna, icke komma att saknas.

Ny fartygslinje Hangö - Lybeck

I tidningen Ekenäs Notisblad går det den 23 november 1886 att läsa om en ny fartygslinje mellan Lybeck och Hangö:

- Ny vinterkommunikation mellan Lybeck och Hangö. I Wasabladet skrifves: Konsul Alfr. Hedman i Wasa, som sistlidne vinter från Lybeck tillhandlade sig ångaren "Finland", lär vara sinnad att låta fartyget under december, januari februari och mars månader trafikera linjen Lybeck-Hangö sålunda, att afgången från ändstationerna skulle blifva hvarannan onsdagsafton. Till en början har ångaren annonserats att afgå d. 8 och 22 december från Lybeck.

 En vinterkommunikation mellan ofvannämnda orter är ingen lätt sak då man betänker hvilken stor risk folk och fartyg därunder äro utsatta för, men väl komme densamma att medföra gagn främst för våra smörexportörer. Enligt hvad man meddelat oss, skall nemligen mejerismöret under vintermånaderna i de större tyska städerna stå i temligen högt pris, och dessutom står ju t. ex. Hamburg i daglig förbindelse med de stora engelska hamnarna. Exporten af skogsfågel och hare, som härintill snart sagdt uteslutande varit hänvisad till Stockholm, skulle nu kunna riktas äfven öfver Lybeck, der specielt fågeln betingar sig vida högre pris.