Hangö postkontor

 I början av januari 1901 konstaterade man att postens lokaliteter var för små för det ständigt växande berg av korrespondens från vår stad, så man lämnade in en ansökan till poststyrelsen för att få nya tidsenliga utrymmen. !905 var det dags att flytta.
 Tidningen Hangö och signaturen "Nisse" har den 21 januari 1905 en beskrivning på det nya postkontoret, under rubriken:

En ny länk uti Hangö stads utveckling.

 I morgon öppnas för allmänheten det nyinredda postkontoret, inrymdt uti Statsverkets hus i hörnet af Boulevarden och Järnvägstorget, uti firman Karl Boströms f. d. kontorslokal, som under höstens lopp iordningställts för ändamålet. Redan länge har ett berättigadt missnöje sports såväl hos publiken som postkontorets funktionärer öfver den gamla lokalens obekvämlighet och trånghet. Huruvida den nya lokalen, hvad bekvämlighet vidkommer, fyller nutida fordringar på ett tidsenligt postkontor, därtill äro vi ej kompetenta domare, men åtminstone i ett afseende äro företrädena hos det nya kontoret genast i ögonen fallande, och det är hvad beträffar publikens bekvämlighet.
 Vi vilja med några upplysande rader på förhand orientera publiken en smula i denna postkontorets hemlighet.
 Entréen till lokalen för publikens vidkommande sker från Järnvägstorget, genom en dörr, placerad ungefär midt på facaden. Ofvanom sagda ingångsdörr läses i svart orden Postkontor på de tre officiella språken i officiell ordning, och i glasrutan ofvanom dörren i guld ordet Ingång, äfvenledes på tre språk i officiell ordning.
 Vi träda in och befinna oss,efter att hafva passerat genom ett s. k. dragskåp, i vestibylen, där väggarna äro hållna i behaglig ljusgrön oljefärg.
 Hvad som genast falla oss i ögonen äro de s. k. lettreboxarna, hvilkas ändamål är att bereda dess abonnenter tillfälle att dagen i ända, från kl. 8 f. m. till 10 e. m., "vittja" deras innehåll, oberoende af, om expeditionerna äro tillgängliga för allmänheten eller ej. Bland annat är en abonnent i tillfälle få ut såväl sina tidningar som bref ännu efter aftontågets ankomst till kl. 10 e. m., eller därest han ej orkar vaka så länge, han kan vittja boxen kl. 8 f. m. och hinner i hvartdera fallet ännu besvara bref med morgontåget kl. 9,5 f. m.
 En annan nyhet, som är införd för publikens bekvämlighet, är en väggfast hylla, som löper så godt som runt hela vestibylen. På denna hylla är allmänheten i tillfälle att lägga ifrån sig muffar, mössor, ridikyler, väskor, till postbefordran afsedda föremål m. m., med ett ord allt, som är en till hinders, då man t. ex. skall skrifva.
 A propos skrifva, så finnes i vestibylen en skrifpulpet med nödiga tillbehör, därvid 4 personer på en gång kunna "på stående fot" utföra smärre skriblerier. En lång soffa för den tröttare delen af publiken att hvila på (dock ej ligga, har jag hört), finnes äfven i vestibylen. Och så till sist en kolossal anslagstafla fullbesatt med alla möjliga för publiken vägledande och ändamålsenliga tillkännagifvanden.
 Uti fyra åt vestibylen vettande luckor betjänas allmänheten dels dels af kvinn-, dels af mannliga biträden.
 Hvarje lucka är försedd med ofvanskrift, angifvande hvad där innanför kan presteras för tollgodoseende af publikens kraf.
 I första luckan till vänster får man sålunda lägga in sina besparingar på postsparbanken, köpa postanvisningar till hela världen, prenumerera på tidningar, få ut penningar för utlösta afsända postförskottsförsändelser samt träffa postförvaltaren.
 I följande lucka kan man köpa frimärken från kl. 8 på morgonen till kl. 8 på aftonen. - God tid således äfven för dem, som aldrig vilja hinna i tid.
 I följande lucka lämnas in allt som lämpar sig för postbeordran.
 Och slutligen, i den sista luckan får man ut poste restante bref, välkomna rek. och ass. bref, paketer och tidningar, om man har några. Allt detta får publiken själf se och vara med om från och med i morgon kl. 9.
 Försöker man sedan kila in från dörren till Boulevarden, ehuru där står "stängd" på den, så kommer man in i lokalens största och gladaste rum:
 Expeditionen för ankommande poster. Här utmynna äfven de på hvardera sidan om ingångsdörren befintliga moderna breflådorna, som är tilltagna för behof, motsvarande ungefär en tidsrymd af Metusalems ålder.
 Å ankommande expedition öppnas, revideras och bokföras alla ankomna poster, hvarefter de, som icke äro afsedda för oss Hangöbor, transporteras till följande rum.
 Expeditionen för afgående poster. Ett visserligen ganska stort rum, men dystret och mörkt, tillfölje af att fönstren vetta åt den trånga gården. I detta rum, där man beredt sig att få hålla lampor tända dagen om, bokföras och expedieras återigen de till andra orter från utlandet anlända icke anspråkslösa posterna, äfvensom här inlämnade smörbref m. m.
 Följande rum är afsedt för brefbärare och postiljoner. Här ordnas alla de Hangö-försändelser som skola utbäras till hemmen och där sprida glädje och trefnad. (Någongång kan ju ett björningsbref smyga sig i hopen, men vi skola hoppas det ej blir ofta.)
 Från postiljonernas rum leder en dörr till postförvaltarens rum, möbleradt med smakfulla, splitternya möbel från Hangö Ångsåg & Snickeri. Här sitter maskineriets regulator och säkerhetsventil, han som skall se till att alla delar funktionera tillfredsställande. En annan dörr leder från postiljonernas rum till ett s. k. arbetsrum eller materialkammare. Där förvaras postkontorets alla handlingar jämte en massa olika slags förnödenheter, behövliga för olika ändamål inom postbranschen. Från detta rum leder en dörr till en liten W. C. (Obs.! Oegentlig benämning, då ingen vattenpost finnes på hela postkontoret, ehuru huset består sig af egen vattenledning). En annan dörr leder från arkivet till sorteringsrummet, dit man äfven kan komma från torget genom en dörr som är "stängd".
 I detta rum sorteras de från utlandet kommande brefven och postkorten, äfvensom korsbanden och tidningarna, sedan de i rummet intill, det sista i lokalen, af pressombudsmannen fått sin antingen behöriga stämpel eller blifvit ordentligt öfversmetade med extra trycksvärta på lämpliga ställen.
 Sedan vi nu beledsagat läsaren genom alla rummen ämnade vi bege oss ut genom tamburen, men funno oss till vår öfverraskning att någon sådan ej finnes, hvilket är en svår faute af arkitekten och en stor olägenhet för den postpersonal - uppgående f. n. till 15 personer - som skall förvara sina öfverplagg i lokalen.
 Vi hoppas våra läsare tillgifver oss, att vi blifvit litet vidlyftiga af oss, men man har svårt att hålla tand för tunga, då man sett och skall berätta om något nytt i Hangö.