Kapten Carl Korsman - Efterskrift

Bilden på Carl Korsman är editerad på botten av en bild i tidskriften "Land och Stad", 21 maj 1890 medan texten är från tidningen "Hangö" av den 25 maj 1907.

Enligt till oss i dag på morgonen ingånget meddelande har kapten Carl Korsman efter ett längre lidande aflidit i Helsingfors kl. ½ 12 senaste natt.

Med honom har ett av vårt samhälles under tidigare skeden mest betydande personlighet gått hädan. Hans inlägg uti vår stads utveckling kan ej här på några rader framhållas; men må det dock påpekas att kapten K:s namn kommer att för all framtid vara förenadt med vår stads utvecklingshistoria. Han slog sig ned här samtidigt som Hangö stad erhöll sina stadsprivilegier, och sin rika lifserfarenhet och sin stora energi ställde han omedelbart till den unga stadens förfogande. Han var således en af dem, som så att säga gaf staden dess form, och som äfven med kraftig arm stödde det unga samhället under dess mindreårighetstillstånd.

Inför den opartiske bedömaren står kapten K. onekligen som en stor och skapande personlighet, och vi äro förvissade om att hans minne hos de flesta äldre Hangöbor alltid skall bevaras uti tacksam hågkomst.

Att kapten K., som föddes den 14 juni 1829 i Sastmola, där hans fader tjänstgjorde som kyrkoherde, var en sällsynt arbetsam, initiativkraftig och dugande man framgår mer än tydligt af de biografiska data vi här nedan anföra:

Efter att i sex år hafva frekventerat Björnebotgs trivalskola, ingick K. 1846 som underofficer vid finska öfningsskarpskyttebataljonen. 1850 befordrades han till fänrik vid första ryska skarpskyttebatat., men transporterades redan 1853 tillbaka till finska grenadierskarpskyttarne. Samma år blef han underlöjtnant och 1855 löjtnant, hvilket år han öfvergick till Åbo indelta bataljon. Vid dennas upplösning 1868 - då han af underbefälet och manskapet som minnesgåfva erhöll en guldring - ställdes K. på indragningstat med kaptensgrad. Redan året därförinnan hade K., som innehaft par landtegendomar, etablerat en vedhandel i Åbo, afsedd för den mindre bemedlade klassen.

Nu började för K. en affärsvärksamhet, som för hela landet blef af särdeles fruktbringande art. 1868 bildade han ångbåtsaktiebolaget Ahkera, för att med ångbåten af samma namn, den första propellerkustbåt i Finland, trafikera linjen Åbo - Salo. 1870 följde grundandet af Åbo läns kustångfartygsaktiebolag, som med ångbåten Wirtä öppnade linjen Åbo - Björneborg och sedermera gått en blomstrande utveckling till mötes. 1876 upptog K. såsom werkställande direktör för f. d. Salo ångbåtsaktiebolag linjen Åbo - Wasa - Kalajoki - Åbo - Helsingfors. Men K:s energi och verksamhetsiver nöjde sig icke med att bringa kusttrafiken till lif. 1872 bildade han ångfartygsaktiebolaget Åbo, 1875 bolaget Turku, hvilkas ångbåtar trafikerade linjen Stockholm - S:t Petersburg och sedermera såldes till Finska ångfartygsaktiebolaget. Slutligen företog sig K. att söka realisera ett länge närdt önskningsmål inom vårt land: en säkrare och mer regelbunden förbindelse vintertid mellan Finland och Sverige.

Kapten öfverflyttade till Hangö och öfvertog 1878 underhållandet af vintertrafiken mellan Hangö och Stockholm samt inköpte ångfartyget Express, hvilket under sin befälhafvare A. A. Granroth vann ett ärorikt namn i den finska handelns historia. Företaget understöddes väl af finska staten samt något af Stockholms stad. Men risken var stor: möjligheten af vintertrafik var opröfvad och assurans å fartyget kunde ej erhållas. Med ovanlig kraft och offervillighet upprätthöll K. denna trafik i den mån naturförhållandena blott tilläto det. Sålunda bewisade K. möjligheten och nyttan för landet af en ordnad vintertrafik, och innan han 1894 sålde sin ångare till Finska ångfartygsaktiebolaget, hade han glädjen se landets vintertrafik och den stad hvars framtid han till stor del skapat, hafva nått en dittils oanad utveckling med vintertrader åt olika håll och isbrytare såsom regulator af naturhindren.

K:s företagsamhet har dock icke inskränkt sig blott till detta hans lifs stora verk. I Åbo grundade han 1872 Wätti teknokemiska fabrik, 1873 ett åkarebolag och samma år Åbo mekaniska värkstads aktiebolag. Som kommunalman framträdde K. både i Åbo och Hangö. 1874 ledamot af drätselkammaren i Åbo, utsågs han 1880 till liknande befattning i Hangö, där han 1885 blef drätselkammarens ordförande. Då stadsfullmäktigeinstitutionen 1890 infördes härstädes, valdes han till dess första ordförande, 1880-90 var han verkställande direktör för badanstalten i Hangö, hvilken utvecklades till landets förnämsta badinrättning. Af regeringen utsågs herr K. till medlem i komitéerna för nytt reglemente för passagerareångbåtar år 1885 och för vintertrafikens säkerställande år 1888 samt i isbrytarekomittén år 1889.