Drotthornet från Hangö

På wikipedia hittar man (dec 2012) under rubriken "Drotthornet" följande lilla kommentar: ett gammalt dryckeshorn som tidigare tillhört Karl XV och skänktes till Oscar II som medförde detta på chefsfartyget HMS Drott då han traditionsenligt gjorde sina sommarresor till Marstrand.

Tidningen Hangö berättar den 14 december 1907 den verkliga historien:

Drotthornet är ett berömt dryckeshorn, som kung Oscar fick i present av Karl XV och som erhöll sitt namn däraf, att han alltid förde det med sig vid sina utflykter på chefsfartyget Drott. Det var försedt med silfverbeslag och hängde i en silfverkedja.

Historien om detta horn är följande:

Ett förfärligt hafsodjur med stora horn härjade långt tillbaka i hedenhös vid Hangö och injagade häftig skräck hos befolkningen. En sägen gick emellertid, att en ofördärfvad yngling med mod i bröstet skulle kunna döda odjuret, om han med ett klubbslag träffade det midt i pannan mellan hornen. Den ofördärfvade ynglingen uppenbarade sig naturligtvis och dödade på sagda sätt odjuret till stor glädje för alla Hangöbor. Som segerbyte tog han det ena hornet. Det behölls sedan i släkten, gick i arf från far till son och ansågs bringa lycka med sig, särskildt till sjös. När hertig Karl före slaget vid Svensksund befann sig med svenska flottan vid Hangö, kom en gammal lots ombord till honom och hade med sig detta horn, som han erbjöd som gåfva till hertigen därvid berättande dess saga och försäkrande honom, att, så länge han hade detta horn ombord skulle han ha lycka med sig. Hertig Karl tog emot hornet och hade det sedan under hela kriget med sig i kajutan. Hertigen lär sedan som kung ha skänkt bort hornet till en adlig person i sin omgifning. Efter mångskiftande öden och ombyte af ägare vardt äntligen det märkliga hornet på auktion efter en änkefru inköpt af Karl XV som fått kännedom om dess historia. Af honom skänktes det till hans broder, sjömannen Oscar, som städse bevarade det som ett kärt kuriosum.

Om julen fick Drottninghornet tjänstgöra vid följande lilla familjeskämt: Vid slutet af julaftonsmiddagen, då julgrisen med böjda knän och äpple i munnen tronade å silfverfat på bordets midt och då äfven lutfisk och risgröt vankades, fattade kung Oscar Drotthornet, riktade några allvarets ord i bunden form med hjärtligt tack för det gångna året och varma lyckönskningar för det kommande, i främsta rummet till drottningen, därefter till sina barn och slutligen äfven till de öfriga närvarande.

Därefter vände han sig åter till drottningen och utropade, med skalken i ögat: "Per Mattsson!". Drottningen: "Hvad vill du?"
Konungen: "Jag vill dricka!"
Drottningen: "Nå så drick då!"
Konungen dricker, och sedan han druckit säger han: "Per Mattsson!"
Drottningen: "Hur smakar det?"
Konungen: "Känn på!"

Drottningen bände sig nu till sin granne till höger, kronprinsen, med ett nytt: "Per Mattsson!". Och så gick hornet bordet rundt med upprepande för hvar och en med samma tilltal frågor och svar. Härvid gåfvos många anledningar till munterhet, då en eller annan af verklig eller låtsad glömska bröt mot det bestämda formuläret eller vände hornet så, att en svallvåg öfver ansiktet blef den oundvikliga följden.

Sådan är historien om kung Oscars Drotthorn.